The Magic Tools of Captain Elin

“Captain Elin” was the protagonist of many tales about witches that were told during the 19th century in Sweden. Elin Ericksdotter from Mofikerud, known in history as Captain Elin, was born around 1660 and was a central figure among the defendants in the witch trial at Södra Ny in 1720. A number of women – led by the crofter’s wife Elin – were accused of swearing an oath to the devil and undertaking journeys to hell. Even though the extensive witch persecutions had already stopped in 1667 in Sweden, the belief in witchcraft still lived on in the early 18th century. Elin was sentenced, among other things, to caning at the church. It wasn’t until 1779 that the section on witchcraft was removed from Swedish law. Elin practiced folk medicine and various types of folk magic as a “wise woman” and this led to what was to be one of the last witch trials in Sweden.  

Of the objects included in “Captain Elin’s troll cloth”, only the animal horn and the cane are described in the trial record. The horn is described as a so-called “sleeping horn”. In interrogation, probably after physical and psychological torture, Elin states that the Devil handed her a small horn about a finger long with ointment within. In the confession she explained that she would smear this enchanted ointment on different objects. The horn was thus claimed to have contained some sort of magical flying potion. Examinations for traces of contents in the horn, such as narcotic herbs such as mullein, have only resulted in ink residue being found. The cane with the piece of leather is claimed in the museum’s notes to have been used by Elin “partly as a riding horse during her trips to the Devil in Blåkulla and partly as a so-called “milk hare”. A milk hare, or “bjära” was a magical object that was believed to suck milk from the neighbors’ cows and carry it home to the owner. It is the item that is in the single image among the images of the tools.The other objects are probably collected trial material from various witchcraft trials. A fragment of a skull and a small idol are said to be of human bone. In an osteological examination, however, it has been shown to be the bones of cattle. 

Images & a reworked text is from the collection of the Nordic museum in Stockholm.

Kapten Elins verktyg

”Kapten Elin” figurerade i många sägner om häxor som berättades under 1800-talet. Elin Ericksdotter i Mofikerud, känd i historien som Kapten Elin, föddes runt 1660 och var en centralfigur bland de åtalade i den långdragna Häxprocessen i Södra Ny 1720. Ett antal kvinnor – med torparhustrun Elin i Mofikerud som ledare – anklagades för att ha försvurit sig till djävulen och företagit resor till helvetet. Trots att de omfattande häxförföljelserna hade upphört redan 1667 i Sverige levde tron på trolldom kvar i början av 1700-talet. Elin dömdes bland annat till spöstraff vid kyrkan. Först 1779 försvann trolldomsparagrafen ur lagboken i Sverige. Elin var känd som “klok gumma” vilket innebar att hon ägnade sig åt naturmedicin, folkmagi och andra esoteriska verksamheter som ledde fram till det som skulle bli en av Sveriges sista häxprocesser.

Av de föremål som ingår i ”Kapten Elins trolltyg” är det bara djurhornet och käppen som beskrivs i rättegångsprotokollet. Hornet beskrivs som ett så kallat ”smöjhorn”. I förhör, troligen efter fysisk och psykisk tortyr, uppger Elin att den onde räckte henne ”ett lijtet horn pass en finger lång med Smörja uthi […]” med förmaning, att hon skulle ”Smörja rakor, Kiäppar, Sopeqwastar och annat hwad hon wille därmed, och sättia sig och folk som komma till henne och wille föllja med, och säija således, far nu upp och ned och ända till Helwetet.” Hornet påstods alltså ha innehållit någon slags magisk flygsalva. Undersökningar efter spår av innehåll i hornet som t.ex. narkotiska örter som bolmört, har enbart resulterat i att man hittat rester av bläck. Käppen med skinnbiten påstås på museets anteckningar ha använts av Elin ”dels såsom ridhäst wid hennes Blåkullafärder och dels såsom så kallad ”mjölkhare”. En mjölkhare, eller ”bjära” var ett magiskt föremål som troddes suga mjölk ur grannarnas kor och bära hem till ägarinnan. Det är föremålet som finns på enskild bild här.

De övriga föremålen är troligen hopsamlat rättegångsmaterial från olika trolldomsprocesser. Ett fragment av en skalle och en liten avgudabild påstås vara av människoben. Vid en osteologisk undersökning har det dock visat sig vara ben av nötboskap.

Bilder och text (i omarbetad version) från Nordiska museet via Digitalt museum.