Häftstiftskoderna på Säter sjukhus

Gömt under jord vid Säters sjukhus sprider sig ett gigantiskt verk, ett arkaiskt och  kodat mönster utan motstycke i Sverige. Längs golvet i hundratals meter av underjordiska kulvertar och gångar sitter tusentals vita häftstift i maniskt detaljerade men helt okända system. 

Informationen om upphovsmakaren är i stort sett obefintlig, det framgår att personalen på sjukhuset har låtit denne arbeta ifred och det är svårt att inte drabbas av omfattningen av verket som likt ett hemligt teckensystem behöver det uppmärksammas och studeras närmare. En annan person som under några år i slutet på sjuttiotalet levde sitt liv i gångarna under ett mentalsjukhus var den så kallade Kulvertmannen. I kulvertarna under Långbro sjukhus sov han på gamla sjukhusmadrasser och åt matrester från avdelningarnas vagnar som skickats ner i mathissarna. Blev det mat över stoppade han den i plastpåsar och gömde i skrymslen i kulverten.

Sjukhusets ledning valde att låta mannen leva i den 2,5 km långa kulverten, de ville inte jaga honom och han var inte tillräckligt sjuk för att vara en fara för sig själv eller andra. Han hade flera diagnoser som fobier och ångest, med en lång historia inom psykiatrin, där han under två decennier cirkulerat mellan olika sjukhus, utan någon förbättring av hans tillstånd. Många personer vittnade dock om att han var ”intelligent, trevlig och sympatisk”.

The subterranean pin systems of Säter hospital.

Hidden underground at Säter’s hospital, a gigantic work spreads, an archaic and coded pattern unprecedented in Sweden. Along the floor in hundreds of meters of underground culverts and passages, thousands of white drawing pins are pinned in manically detailed but completely unknown systems or patterns.

Information about the creator is largely non-existent, it appears that the staff at the hospital has permitted him/her to work on this over time. It is difficult not to be struck by the scope of the work which, like a secret sign system, needs attention and closer study. Another person who for a few years at the end of the seventies lived his life in tunnels below a hospital was the so-called Kulvertmannen (The Culvert man). Below what was Långbro psychiatric hospital he slept on old hospital mattresses and ate leftover food from the wards’ carts sent down the food elevators. If there was food left over, he put it in plastic bags and hid it in the nooks and crannies of the culvert.

The hospital management chose to let the man live in the 2.5km long culvert, they didn’t want to chase him and he wasn’t sick enough to be a danger to himself or others. He had several diagnoses such as phobias and anxiety, with a long history in psychiatry, where for two decades he circulated between different hospitals, without any improvement in his condition. However, many people testified that he was “intelligent, nice and likeable”.