Kalle: Skapare, visionär och tänkare

Det finns ett litet fotografi taget runt 1915-1920 där Kalle Nordin ligger likt en avslappnad kunglighet i gräset, omgiven av sittande sjuksköterskor som ler mot kameran. Bilden är ovanligt avslappnad och intim för sin tid, och det som gör den ännu mer ovanlig är att det här är en bild på en patient på ett mentalsjukhus och sjuksköterskorna är den personal som ansvarar för hans behandling.

Karl-Erik Nordin, mer känd som Kalle, var en extraordinär karaktär på Säters psykiatriska sjukhus. Hans konstnärskap är både bland de bredaste och starkaste verk som en psykiatrisk patient lämnat efter sig i Sverige.

Karl-Erik Nordin, mer känd som Kalle, är en av de patienter på Säters mentalsjukhus vars konstnärsskap är både bredast och starkast. Ett stort antal föremål finns bevarade efter Kalle, såväl hemmabyggda grammofonspelare, målningar, kollage som anteckningsböcker och husmodeller. Kalle föddes 1867 och togs in på det nyöppnade Säters hospital 1912, han kände sig vid tiden för intagningen på hospitalet förföljd, hotad och påverkad av elektriska strömmar.

Han kom att vistas där resten av sitt liv, i drygt 30 år. Han fick med tiden förmåner som patient, som var enastående för sin tid på ett sinnessjukhus. Kalle fick eget rum och egen nyckel. Rummet lystes upp med stearinljuskandelabrar som han själv tillverkat i sjukhusets smedja. 

Kalle var en allkonstnär som energiskt och nyfiket byggde sin egen värld runt sig på Säter. Han skrev, byggde visionära bruksföremål, målade, gjorde skulpturer av tuggat bröd och tillverkade möbler. Han var noggrann med helheterna och byggde även egna karaktäristiska ramar och lådor till målningar och annat. Verken har en varm hand i uttrycket men i Kalles texter ser man tydligt spår av det som förföljde honom. Han beskrivs som en av de patienter som trivdes så bra på Säters sjukhus att han inte ville bli utskriven. 

Bilderna som åtföljer denna text är exempel från hans skapelser, inklusive anteckningsböcker, textmålningar och föremål men också bilder på Kalle med sina verk och i andra situationer. Den svartvita bilden är den enda kvarlevan av hans skulpturer gjorda av tuggat bröd. Dessa kulinariska fetischer påminner om konstnären Kurt Schwitters grötskulpturer gjorda i ett flyktingläger under andra världskriget. Dessa högst temporära kreationer förkroppsligar skapandets renaste drivkraft. Samtliga objekt och bilder finns i Mentalvårdsmuseets samlingar i Säter. 

Maker and thinker: The worlds of Kalle

There is a small photograph taken somewhere around 1915-1920 in which Kalle Nordin lies like a relaxed royalty in the grass, surrounded by nine seated nurses leaning towards him and smiling at the camera. The image is unusually relaxed and intimate for its time, and what makes it even more unusual is that this is a picture of a patient at a mental hospital and the nurses are the staff in charge of his treatment.

Karl-Erik Nordin, better known as Kalle, was an extraordinary figure at Säter’s psychiatric hospital. His artistry is both among the broadest and strongest bodies of work left behind by a psychiatric patient in Sweden. A large number of objects have been preserved after Kalle, including a home-built gramophone player as well as notebooks, crafted visionary tools, paintings, collages and house models. Kalle was born in 1867 and was admitted to the newly opened Säters hospital in 1912, at the time of his admission to the hospital he felt persecuted, threatened and affected by electric currents.

He came to stay there for the rest of his life, for just over 30 years. He eventually received benefits as a patient, which were unprecedented for his time in a mental institution. Kalle got his own room and his own key. The room was lit with candle candelabras that he made himself in the hospital’s forge.

Kalle was an all-round artist who energetically and curiously built his own world around him at Säter. He wrote, built visionary utility objects, painted, made sculptures from chewed bread and built furniture. He was highly attentive to detail and also made his own characteristic frames and boxes for paintings and photographs. The works have a warm hand in their expression, but in Kalle’s texts you can clearly see traces of what haunted him. He is described as one of the patients who enjoyed himself so well at Säter’s hospital that he did not want to be discharged. The images that accompany this text are examples from his creations, including notebooks, text-paintings and objects as well as picture of Kalle with his creations and in other situations. The black and white picture is the only remnant of his sculptures made of chewed bread. These culinary fetishes are reminiscent of the artist Kurt Schwitters porridge sculptures made in a refugee camp during the second world war. These highly temporary creations embody the purest will of creation one can imagine.