The Final Escape Vision of Primus

Primus Mortimer Pettersson was born in Östersund in 1895 and already at the age of 14 he ran away from home and went to sea. He worked as a sailor all over the world until he began to suffer from unknown mental health issues, leading to his admission to Stockton State Hospital outside San Francisco in 1923. Within a year, he was sent back to Sweden, and at the age of 34, he was declared legally incapacitated, spending the rest of his life at the Hospital of Frösö until his death in 1975.

At the hospital, Primus created thousands of paintings and sculptures, many of which were reportedly destroyed on the orders of the hospital’s head physician. Despite his confinement, Primus exhibited during his years interned at the hospital, gaining a larger audience with an exhibition at the Swedish-French Gallery in Stockholm in 1961.
The hospital’s patients lived isolated from society, for Primus this isolation was involuntary – he wanted to be free. One of his most fascinating full-scale sculptures is the last one he made — a boat that serves as much as a vision of freedom as a real attempt to physically manifest his need to escape.

Art historian Anna Nero writes the following about Primus and his boats in a text from 2020 for the Jönköping County Museum:

“A powerful longing for freedom drove him to make boats, ranging from miniatures to boats in usable sizes. Rowboats, schooners, full-rigged ships, brigantines, sloops, junks, sampans, and barges. Using stolen boards, he worked in sheds and the forest, building in secret. More than once, he set out on Lake Storsjön, using his coat as a sail, only to be miraculously rescued from drowning—since the boats were not seaworthy. The one I am looking at is the last of these escape boats, and I can feel Pettersson’s longing as a driving force of life: the desire to set out on the sea once again.”

(From the collection of Jönköpings läns museum)

Primus Petterssons sista flyktskulptur

Primus Mortimer Pettersson föddes i Östersund 1895 men redan som tonåring rymde han hemifrån och tog värvning som sjöman. Han seglade över stora delar av världen tills han (sannolikt, ingen vet helt klart) drabbades av kraftiga psykiska besvär och 1923 togs han in på Stockton State Hospital utanför San Francisco.  Inom ett år skickades han hem till Sverige och vid 34 års ålder omyndigförklarades Primus och levde resten av sitt liv på Frösö sjukhus fram till sin död 1975. På sjukhuset skapade han tusentals målningar och skulpturer, varav många enligt uppgift förstördes på order av sjukhusets överläkare. Trots sin internering ställde Primus återkommande ut under åren på sjukhuset och fick en större publik i samband med en utställning på Svensk-Franska galleriet i Stockholm 1961. 

De internerade på sjukhuset levde avskärmade från samhället och för Primus var detta en ofrivillig isolering – han ville vara fri.  En av hans mest fascinerande fullskaliga skulpturer är också den sista av alla han gjorde. En båt som är lika mycket en vision av frihet som ett reellt försök att fysiskt manifestera sitt behov av flykt.

 Konstvetaren Anna Nero skriver följande om Primus och båten i en text för Jönköpings läns museum 2020: “En stark frihetslängtan medförde att han tillverkade båtar, allt från miniatyrer till båtar i brukbar storlek. Roddbåtar, skonare, fullriggare, bri- gantiner, slupar, djonker, sampaner och pråmar. Med stulna bräder höll han till i uthusen och skogen och byggde i smyg och mer än en gång gav han sig med rocken som segel ut på Storsjön där han blev mirakulöst räddad från att drunkna – båtarna var inte i sjödugligt skick. Den jag ser på är den sista av dessa flyktbåtar och jag kan känna Pettersons längtan som en livets drivkraft; att ge sig ut på havet igen”